När dörrarna till den stora salen som inhyser FN:s råd för mänskliga rättigheter i måndags öppnades var en av platserna reserverad för Finland. Det innebär att Finland har en möjlighet att påverka människorättsläget i världen. Men hur mycket kan ett enskilt land åstadkomma när det har sällskap av länder med föga respekt för mänskliga rättigheter?
Vi har listat fem orsaker för varför det lönar sig att hålla ett öga på människorättsrådets nya period och Finlands roll i rådet:
1. Försvar av mänskliga rättigheter på högsta möjliga nivå
FN:s råd för mänskliga rättigheter är det högsta samarbetsorganet som fokuserar på mänskliga rättigheter. Dess uppdrag är att försäkra att stater följer människorättsavtal och ingripa i allvarliga människorättskränkningar.
Rådet består av 47 medlemsstater vars sammansättning byts ut med jämna mellanrum och platsfördelningen följer geografisk rättvisa. Rådet samlas i Genève tre gånger om året, men kan också kallas in för specialsessioner, ifall ett lands människorättsläge akut försämras och kräver en snabb reaktion av rådet. I fjol ordnades specialsessioner kring läget i de ockuperade palestinska områdena, Myanmar, Afghanistan och Sudan.
Människorättsrådet grundades år 2006 för att ersätta FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna, efter att kommissionen konstaterades vara oförmögen att ta tag i människorättskränkningar, då många av dess medlemsländer själva gjorde sig skyldiga till dem. Trots att människorättsrådet inte heller undgått kritik, kan aktören betraktas som en förbättrad version av sin föregångare – rådet har exempelvis möjlighet att porta medlemskapet för ett land som kränker mänskliga rättigheter, ifall majoriteten av medlemsländerna går med på det.
Människorättsrådets mest effektiva verktyg anses vara den universella periodiska granskningen. Den innebär att människorättsläget i vart och ett av världens länder synas med fem års mellanrum och länderna får rekommendationer för att främja sitt människorättsläge. Mekanismen anses vara effektiv, då alla länder utvärderas jämlikt och med samma kriterier. Det kan rentav anses vara ett under att länderna tar processen på ett så stort allvar och satsar på sitt deltagande.
När Finland senast granskades år 2017, fick landet 153 rekommendationer för att förbättra sin människorättssituation. Dessa gällde bland annat rasism, hatretorik och våld mot kvinnor. Följande gång granskas Finlands människorättsläge i år, och Amnesty International deltar i formuleringen av nya rekommendationer som utfärdas i slutet av året.
2. En enad front i kriser
FN:s råd för mänskliga rättigheter beskrivs som en scen för exceptionellt öppen debatt. Under åren har länder som är väldigt olika sinsemellan lyckats nå samförstånd i svåra frågor och samstämmigt krävt förbättringar i olika länders människorättsläge. Rådet har exempelvis uppmanat militärjuntan i Myanmar att överlämna makten och frige politiker som gripits i samband med maktkuppen. Man har kritiserat Egyptens sätt att använda antiterrorlagar för att tysta ner aktivister och oppositionen, och uttryckt oro för rasismen och polisvåldet som förekommer i USA.
Rådet utreder krisande människorättssituationer genom att samla in bevis som sedan används för att vädja till regeringar för att sätta stopp på eskalerande negativ utveckling. Under senaste tiden har särskilt intresse och datainsamling riktats gentemot talibanstyrda Afghanistan, Nordkorea som övervakar och förtrycker sitt folk på otaliga sätt, och Belarus som tystat ner sin opposition med våld.
För att människorättsrådet ska kunna göra ett ställningstagande, måste dess 47 medlemsstater först komma överens om en gemensam ståndpunkt. Det här är allt annat än enkelt, eftersom de länder som samlats kring förhandlingsbordet ofta har väldigt olika uppfattningar om mänskliga rättigheter. I många länder värdesätts exempelvis ekonomisk välfärd och samhällelig stabilitet framför individens rättigheter. Ifall länderna ändå lyckas komma överens har människorättsrådets ställningstagande möjlighet att lägga betydande press på länder som gjort sig skyldiga till kränkningar.
Samtidigt som det internationella samarbetet skapar standarder för hur mänskliga rättigheter försvaras och hur man borde förhålla sig till kränkningar, påverkar rådet också tolkningen av vad som överhuvudtaget anses vara människorättsfrågor. Rådet beslöt exempelvis nyligen att ren, hälsosam och hållbar miljö bör betraktas som en mänsklig rättighet. Beslutet tros vara till hjälp när beslutsfattare ska avkrävas allt effektivare åtgärder för att stävja klimatkrisen.
3. Maktkamper blir synliga också i människorättsrådet
Människorättsrådet anklagas tidvis för tandlöshet, eftersom rådet inte kan utfärda sanktioner, utan bara peka ut dem som gjort sig skyldiga till människorättskränkningar, och lita på att inget land vill hamna i rampljuset av dessa orsaker. Principen om att välkomna alla länder vid förhandlingsbordet har likaså varit föremål för kritik. Trots att rådets regler förutsätter att medlemmarna ska respektera och främja mänskliga rättigheter, består majoriteten av dess medlemmar av stater där det förekommer allvarliga brister i demokratin, och som själva gjort sig skyldiga till människorättskränkningar. Många länder avfärdar kritik genom att konstatera att rådet kommer med politiska ställningstaganden och försöker blanda sig i ländernas interna angelägenheter.
FN:s råd för mänskliga rättigheter är naturligtvis inte immun mot världens maktförhållanden. Exempelvis tar Kinas ekonomiska inflytande sig i uttryck genom bedövande tystnad kring det systematiska förtrycket av muslimminoriteten i Xinjiang-området. Inte heller har rådet en enda gång fördömt länder som Ryssland, Saudiarabien eller Turkiet, som alla har en lång lista av människorättskränkningar på sitt samvete.
Trots att rådet är långt ifrån perfekt har det en viktig roll på fältet för mänskliga rättigheter. Rådet håller mänskliga rättigheter högt på världsagendan och dess övervakningsorgan samlar in viktig information om kränkningar. Människorättsrådet kan införa självständiga och oberoende särskilda rapportörer och experter bland annat för granskning och besök i länder. Bland annat i fjol grundade rådet mandatet för en särskild rapportör som ska observera läget i Afghanistan. Rådet kan också grunda olika forskningsgrupper vars arbete hjälper att ställa till svars parter som gjort sig skyldiga till förlängda eller plötsliga och allvarliga människorättskränkningar.
Då autoritära länder med jämna mellanrum är tvungna att sitta ner för att dryfta mänskliga rättigheter finns det åtminstone inte risk för att dessa frågor hamnar i skymundan. Den universella periodiska granskningen påminner också västländer, som ofta anser sig vara mönsterelever när det gäller mänskliga rättigheter, om att man hittills inte påträffat ett enda land vars människorättsläge inte på något sätt kunde förbättras.
4. Finland har möjlighet att främja mänskliga rättigheter
Finlands medlemskap i FN:s råd för mänskliga rättigheter varar i tre år – landet påverkar i rådet fram till år 2024 och har sällskap bland annat av Kina, Ryssland, Kuba och Venezuela.
Medlemskapet i rådet ger Finland möjlighet att i praktiken utöva sin utrikespolitik som utgår från mänskliga rättigheter och stöda det internationella systemet i en tid då mänskliga rättigheterna hotas på många sätt.
Finland har uppgett att dess arbete i rådet kommer att fokusera på bland annat rättigheterna för kvinnor, flickor och personer med funktionsnedsättningar, bekämpning av klimatförändringen och utbildning som en mänsklig rättighet. Viktiga teman är bland annat hur kvinnliga människorättsförsvarares rättigheter tryggas i konfliktsituationer och hur LHBTIQ+-personer kan garanteras ett liv fritt från diskriminering och våld.
Finland förväntas också lyfta fram människorättsläget i ett enskilt land. Nu finns möjlighet att fortsätta det arbete som utstakats av andra nordiska länder: under tidigare perioder har exempelvis Island tagit sig an Filippinernas förödande krig mot droger och Danmark uppmärksammat trakasserierna av kvinnor och aktivister i Saudiarabien.
Under rådets nya period som inleddes i måndags kommer man även att diskutera människorättsläget i Ukraina, som är akut hotat efter Rysslands attack mot landet. Ämnet kommer sannolikt att vara på agendan under hela perioden.
5. Amnesty förväntar sig människorättsgärningar
De finländska människorättsaktörerna och organisationsfältet kommer att intensivt följa med Finlands arbete i FN:s råd för mänskliga rättigheter.
Amnesty är regelbundet i kontakt med olika länders ministerier för att informera dem om aktuella teman, och anser det vara extremt viktigt att medborgarorganisationerna får sina röster hörda i rådet.
Vad gäller arbetet med specifika länders människorättssituationer förväntar sig Amnesty att Finland lyfter fram Filippinerna, som fortsatt driver sitt krig mot droger, och Egypten som våldfört sig på människorättsförsvarare. Också människorättsläget i Afghanistan, Iran, Myanmar, Etiopien, Belarus och de ockuperade palestinska områdena kräver fortsatt uppmärksamhet.
Amnesty kräver att Finland agerar aktivt i rådet för att försvara ukrainarnas mänskliga rättigheter och stöder förslaget att skicka en utredningsgrupp till Ukraina och grundandet av en särskild rapportör som följer med människorättsläget i Ryssland.
Dessutom bör Finland fortsatt motarbeta rasism, jobba för att tygla klimatförändringen och främja den jämlika distributionen av coronavaccin.
Det återstår att se om Finland vågar ta djärva initiativ och kräva människorättsåtgärder också av världspolitikens jättar. Vid behov måste man vara en modig vägvisare och alliera sig med liksinnade rådsmedlemmar. Det viktiga är att Finlands målsättningar inte blir tomt prat, och därför håller Amnesty ett vakande öga över processen.