Uigurerna vittnar om Kinas skrämseltaktiker utomlands

Trots att mer och mer information sipprar ut ur Kina om hur över en miljon människor stängts in på ”interneringsläger” finns fortfarande inte detaljerade uppgifter om hur omfattande statens operation mot uigurerna är, och vad som verkligen hänt i Xinjiang.

Ursprungligen förnekade den kinesiska regeringen fånglägrens existens. Därefter kallade staten dem för utbildningscenter. Myndigheterna har systematiskt stoppat utomstående observatörer från att besöka området. Däremot har noga planerade och orkestrerade rundturer ordnats för utvalda journalister och diplomater.

I slutet av år 2019 fick amerikanska tidningen New York Times och den internationella gruppen för undersökande journalistik, ICIJ, tag på läckta dokument som avslöjade ny information om operationen i Kina. Dokumenten visar hur president Xi Jinpings krav på åtgärder mot ”terrorism, infiltration och revolutionära krafter” år 2014 var startskottet för myndigheternas systematiska åtgärder för att hjärntvätta befolkningen i Xinjiang. Dokumenten redogör också för hur Chen Quangduo, som år 2016 blev kommunistpartiets sekreterare i Xinjiang, beordrade lokala myndigheter att ”samla ihop dem som ska samlas ihop”. De hemliga dokumenten gav detaljerade instruktioner för hur interneringslägren skulle ordnas i praktiken: myndigheterna fick direktiv om hur man berättar för barn om deras försvunna föräldrar, och hur barnen skulle tystas genom att hota med följder ifall de berättade om gripandena i offentligheten.

Dokumenten blottade också operationens verkliga, globala omfattning: kinesiska ambassader och konsulat runtom i världen fick som uppdrag att ta fram information om uigurer, kazaker och andra personer från Xinjiang bosatta utomlands.

Uigurerna utomlands i konstant atmosfär av rädsla

Enligt det globala uigurnätverket World Uyghur Congress lever 1 till 1,6 miljoner uigurer utanför Kina. De största samfunden finns i Kazakstan, Kirgisien och Uzbekistan, men mindre samhällen finns även i Sverige, Norge, Tyskland, USA, Belgien, Nederländerna, Kanada, Turkiet, Ryssland, Australien, Afghanistan och Saudiarabien. Också i Finland bor ett litet uigursamfund.

Sedan år 2018 har Amnesty International samlat information av cirka 400 uigurer, kazaker och uzbeker via vittnesmål och webbenkäter. Tidigare har Uyghur Human Rights Projekt dokumenterat liknande upplevelser bland uigurer i USA. Uigurerna som lever i utlandet har varit rätt fåordiga om sina upplevelser, i fruktan för Kinas hämdaktioner. Kina utpressar dem genom att säga att ifall personerna inte återvänder till Xianjiang kommer myndigheterna att gripa deras familjemedlemmar. Dessutom pressas de på uppgifter om andra uigurer i diasporan, annars får de aldrig mer återse sina familjer.

Även om många tiger om situationen i Xinjiang vittnar följande personliga berättelser om Kinas aggressiva förföljelse av minoriteter utomlands.

Trakasserier på mobilappar

Yunus Tohti studerade i Egypten när den kinesiska polisen kontaktade honom för första gången på WeChat. Efter att polisen ställt frågor om Yunus personuppgifter, bett om en kopia av hans pass och frågat om uppskattad tid för hemresa flydde han från Egypten till Turkiet, och därifrån till Nederländerna. Några månader senare ringde polisen Yunus bror, som stannat kvar i Egypten, och krävde att denne skulle återvända till Xinjiang. Vi står bredvid din bror och dina föräldrar, sade polisen, vilket Yunus bror uppfattade som ett direkt hot. Därefter förlorade Yunus all kontakt med sina familjemedlemmar i Xinjiang. Han är rädd för att de förts till ett fångläger, eller att något ännu värre hänt dem.

Också uigurer bosatta i Frankrike, Tyskland och Iran har uppgett för Amnesty International att polisen kontaktat dem på WeChat och bett om personuppgifter, så som ID-nummer, hemort, passfoton och även deras partners personuppgifter.

Uiguren Erkin (fingerat namn), som bor i USA, berättar för Amnesty International att polisen kontaktat honom via WhatsApp, som är blockerad i Kina. Säkerhetsmyndigheterna skickade honom en video på hans far, där denne ber Erkin att samarbeta med myndigheten och säger att föräldrarna genom samarbetet kommer att få pass som gör det möjligt för dem att flytta till USA. Genom att uppträda som faderns vänner försökte myndigheterna vinna Eriks förtroende. De lovade att ordna regelbundna videosamtal mellan Erik och hans familj, ifall Erkin gick med på att samarbeta.

När Erkin försökte be om detaljer om samarbetet slutade säkerhetstjänsten svara på hans frågor. Erik berättade för Amnesty International att han inte fått tag på alla familjemedlemmar eller släktingar fram till sensommaren 2019.

Hot per telefon

År 2018 började läraren Gulruy Asqar i USA få upprepade samtal från det kinesiska konsulatet. Ett inbandat meddelande krävde att han skulle diskutera med en handläggare om ett viktigt dokument som skulle lämnas in på konsulatet. Efter det inspelade meddelandet tog en kinesisk person vid och krävde att få veta Gulruys namn, födelseår och andra personuppgifter. Gulruy vägrade gång på gång att svara.

Till slut meddelade Gulruy emellertid uppringaren att han var amerikansk medborgare som inte brydde sig om det ”viktiga dokumentet”. Samtalen upphörde, men kort därefter blev han upprepade gånger kontaktad av en kinesisk leveransfirma. Han misstänkte att ingen av hans anhöriga skulle skicka honom något från Xinjiang. Hans misstankar förstärktes då han hörde berättelser om liknande samtal, vars avsikt var att få fram uigurers kontaktuppgifter.

I början av år 2019 fick Gulruy höra av sina vänner att hans bror Husenjan, en framstående språkforskare i Xinjiang, blivit gripen. Sedan dess har Gulruy inte hört något om broderns situation eller var han håller till.

Också Dilnur Enwer i Montreal vittnar om upprepade samtal av den kinesiska ambassaden och av okända personer. Dilnur, som är asylsökande, berättar att han inte vågar plocka upp ”det viktiga dokumentet” som ambassaden uppmanat honom att avhämta. Innan Dilnur förlorade kontakten med sina släktingar i Xinjiang varnade en närstående honom att ifall han inte återvänder frivilligt skulle ambassaden få fast honom och skicka tillbaka honom till Xinjiang. Tidigare har Dilnur inte vågat tala om att hans föräldrar greps våren 2017, eftersom han är orolig för både sin egen situation samt för sina närstående som befinner sig i Xinjiang.

Uiguraktivisten Eldana Abbas, som nuförtiden är bosatt i Australien, har liknande erfarenheter som Dilnur och Gulruy. Eldana berättar hur hon sett personer som hon misstänker tillhöra kinesiska säkerhetsmyndigheten fotografera henne och hennes vänner.

”Jag kände att jag måste se upp för personer i min omgivning och i närheten av mitt hus.”

Siktar på aktivister

Den kända uiguraktivisten Abdurehim Gheni, som bor i Nederländerna, berättar att okända kinesiska personer förföljt och hotat honom regelbundet. Enligt Adburehim närmade sig en kinesisk kvinna och man honom under hans enmansdemonstration i Amsterdam hösten 2018, och började ropa att Adbureheim sprider falsk information: ”Han förtjänar att dö för det dåliga ryktet som han gett Kina!” De sade även att Adburehim snart skulle krossas ifall han fortsatte med protesterna. Adburehim har även fått dödshot per telefon.

Rushan Abbas, verksamhetsledaren för organisationen Campaign for Uyghurs i USA, berättar för Amnesty International hur hans liv vändes upp och ner efter att hans syster Gulshan greps i Xinjiang hösten 2018. Rushan tror att hans pensionerade läkarsyster greps genast efter att Rushan hållit ett offentligt tal mot uigurernas förtryck. ”Det här var en strategisk åtgärd av Peking, med avsikten att stoppa mig från att fortsätta min lagliga aktivism i USA”.

Efter händelsen har också Kinas statliga medier tagit Rushan under lupp. Exempelvis beskyller Global Times Rushan för separatism, och rapporterar att denne sprider falska rykten om massgripanden av uigurer i Xinjiang.

Angivarna gör atmosfären otrygg

Kinas säkerhetsmyndigheter har aktivt rekryterat spioner och angivare för att kunna bevaka uigursamfunden utomlands. Osäkerhet kring vem man kan lita på och vem som rapporterar till den kinesiska säkerhetsmyndigheten skapar misstro inom samfundet och ökar känslan av fruktan och isolering. Det har gett upphov till stor ångest, förtvivlan och depression inom uigursamfunden.

Nederländska uiguren och fabriksarbetaren Ismayil Osman berättar hur poliser närmat sig hans bror i Xinjiang och bett om Ismayils telefonnummer. ”I november 2014 tvingade polisen min bror att ringa mig. De avbröt honom och krävde att jag skulle spionera på andra uigurer som bor i Nederländerna, annars skulle det föra bort min bror.”

Också Musajan (fingerat namn), som bor i Nederländerna, berättar hur han på WeChat kontaktades av en gammal skolkamrat, som nuförtiden jobbar för kinesiska säkerhetsmyndigheten. Skolkamraten bad Musajan att samla och skicka information om uigurer som bor i Nederländerna. Efter det avlägsnade Musajan WeChat-appen från sin telefon.

Stater måste stoppa utvisningar av uigurer

Uigurernas oro förstärks av att Kina pressat andra regeringar att skicka uigurer tillbaka till Kina. Exempelvis Thailand har återlämnat över 100 asylsökande uigurer till Kina år 2015. Två år senare återlämnade Egypten 16 studerande på uppmaning av Kina.

Kinesiska uigurer som bor utomlands är rädda för att direkt skickas till ”omskolningslägren”. Uigurer som väntar på asylbeslut går ständigt omkring oroade, i fruktan för att utsättas för spionage och förföljelse inom sina egna samfund.

Särskilt ångestframkallande är situationer där kinesiska myndigheter kräver att en person måste åka tillbaka till Xinjiang för att förnya passet. Rädslan är motiverad, eftersom läckta dokument visar hur uigurer och andra muslimska minoriteter tvingas genomgå kontroller då de försöker förnya passet eller få visum för att återvända till Kina. Personuppgifter jämförs med ett massivt datasystem som Kina samlat ihop inom ramen för sitt nationella övervakningsprogram. Ifall informationen i systemet tyder på att ”möjligheten till terroristiska handlingar inte kan uteslutas” blir personerna sannolikt gripna eller skickade till omskolningsläger.

Enligt internationell lag kan länder inte återlämna personer till stater där de hotas av missförhållanden och människorättskränkningar. Hittills har bara Sverige och Tyskland meddelat officiellt att de stoppar återlämningar av uigurer och andra personer med muslimsk bakgrund till Kina.

I en resolution från år 2019 tog Europaparlamentet kraftigt ställning till uigurernas situation, och krävde att Europeiska unionen målmedvetet beskyddar uigurer i medlemsländerna. Dessutom krävdes att Kina avstår från gripanden, juridiska trakasserier och skrämseltaktiker. Även USA:s representanthus har fäst uppmärksamhet vid situationen genom att enhälligt anta UIGHUR-förslaget i december 2019.

Alla stater måste omedelbart agera för att skydda uigurer bosatta utomlands. Eftersom personer som skickas tillbaka till Kina sannolikt kommer att isoleras och föras till fångläger i Xinjiang måste återlämningarna stoppas.