Polisen och andra myndigheter är förpliktade att trygga och främja mötesfriheten. I Finland löper de flesta demonstrationer väl och polisen tryggar dem med lämpliga åtgärder. En utredning av Amnestys finländska sektion visar emellertid att det finns brister i polisens agerande, så som regional inkonsekvens, vaga grunder för vissa förfaranden, otillräckliga skyddsåtgärder och överdriven användning av maktmedel.
Att få demonstrera är en mänsklig rättighet och en väsentlig del av en demokratisk rättsstat. Under året 2023 använde människor aktivt rätten att uttrycka sina åsikter och kräva samhällelig förändring. I sin färska rapport utvärderar Amnesty läget för mötesfriheten i Finland samt polisens och andra myndigheters agerande under demonstrationer i ljuset av människorättsnormer och nationell lagstiftning.
Observation av demonstrationer är ett centralt sätt att bedöma läget för mötesfriheten. I fjol monitorerade Amnesty 31 demonstrationer på sju orter. Utbildade opartiska volontärer observerade demonstranters, möjliga motdemonstranters och polisens agerande. Amnesty samlade även information genom att intervjua aktivister och diskutera med polisen och Polisstyrelsen.
Majoriteten av demonstrationerna i Finland förlöper väl. Alla de demonstrationer som Amnesty varit med om var fredliga och polisen tryggade de flesta genom adekvata åtgärder. Det noterades emellertid också brister i hur polisen och andra myndigheter tryggade demonstrationer och platser där människor demonstrerade. Tidvis använde sig polisen av onödigt hårda tag i samband med gripanden och uppgav inga juridiska grunder för sitt förfarande eller gav bristfälliga grunder för sitt agerande.
Det går också att hitta tecken på en inskränkning av mötesfriheten.
“Att människor aktivt deltar i demonstrationer är fint. Det är en central del av demokrati. Genom vårt arbete vill vi försäkra oss om att demonstrationer är trygga i Finland även i framtiden och allmänheten känner allt bättre till sina rättigheter i anknytning till mötesfrihet,” säger Anu Tuukkanen, expert vid Amnestys finländska sektion.
Otillräckligt tryggande av demonstrationer orsakar farosituationer
I flera situationer där Amnesty varit närvarande har polisen inte uppfyllt sin plikt att trygga och främja demonstrationsrätten. Det fanns brister särskilt i dirigering av trafiken och ingripandet i våldsamt eller hotande beteende av utomstående, vilket ledde till flera farosituationer.
Till exempel under aktivistgruppen Elokapinas demonstration vid UPM:s cellulosafabrik i Kouvola i maj skyddade polisen inte demonstranterna från utomståendes våld, så som kastandet av föremål och överkörningsförsök, även om aktivisterna upprepade gånger bad polisen om hjälp för att trygga situationen. Under demonstrationen körde flera bilar på ett hotfullt sätt mot demonstranterna.
Under flera demonstrationer har poliserna också använt sig av onödigt hårda tag i samband med gripanden och skingrandet av demonstrationer. Polisen har exempelvis knuffat och släpat demonstranter.
I samband med självständighetsdagens Helsingfors utan nazister-demonstration red polisen med häst mot människor och slog och knuffade demonstranter med kraft. Polisen släpade människor längs med marken, band fredliga demonstranter med buntband och höll demonstranter mot marken i samband med gripanden.
Omotiverade hårda tag användes även i november när polisen skingrade en demonstration som ordnades av studerande vid Helsingfors universitet och Konstuniversitetet. Bland annat släpade polisen flera demonstranter tiotals meter längs med marken och tog armlås på en av dem.
“Polisen bör skydda demonstranter från farosituationer, ingripa då utomstående hotar med våld och själv undvika omotiverade krafttag. På detta sätt garanteras trygga demonstrationer i Finland också i framtiden”, betonar Anu Tuukkanen.
Regional inkonsekvens äventyrar jämlikheten
Demonstrationspraxisen bland polisen och andra myndigheter varierade anmärkningsvärt beroende på ort. Amnesty har noterat detta även tidigare. Den regionala inkonsekvensen är ett hot mot jämlikhet, eftersom den försätter demonstrationsarrangörerna i olika ställning beroende på hemort. Varierande förfaringssätt observerades särskilt i samband med trafikdirigering och de tillstånd som beviljas av staden.
Det ovannämnda märktes tydligt i mars under Naturmarschen, som ordnades samtidigt på 18 orter. Hur polisen och myndigheterna på stad- och kommunnivå agerade gällande trafikdirigering och tillstånd varierade stort beroende på kommun. Till exempel i Kuopio och Vasa hade arrangörerna svårigheter att få polisen att styra trafiken under demonstrationen. I Kuopio, Rovaniemi och Joensuu tilläts marscherna inte röra sig på körbanan medan fick göra det i andra städer. I en del städer krävde polisen att arrangörerna själva ordnar med trafikdirigenter.
“Polisen har skyldighet att trygga sammankomster och främja mötesfriheten. Trafikdirigeringen är en väsentlig del av att detta. Polisens skyldigheter uppfylls ofta bäst då polisen själv står för trafikdirigeringen”, säger Tuukkanen.
Polisens juridiska motiveringar tidvis oklara
Alltid har polisen inte gett tillräckliga grunder för sitt agerande, eller har uppgett bristfälliga eller felaktiga motiveringar. Under vissa demonstrationer har polisen även begränsat Amnestys observatörers verksamhet utan vägande skäl.
Till exempel har grunderna för polisens beslut att neka observatörernas filmande under ett flertal demonstrationer varit otydliga. Alternativt motiverades ett filmförbud inte alls. Också motiveringarna som erhållits efteråt har varit oklara. Till exempel förbjöds filmandet i samband med att demonstrationer i Aalistunturi skingrades i januari och februari, och polisen uppgav inte en grund för förbudet ens då den blev tillfrågad. I efterhand hänvisade polisen felaktigt till lagrum som inte kan användas för att begränsa filmande. Att omotiverat förbjuda fotografering i samband med demonstrationer kränker yttrandefriheten.
I flera fall har platsen där demonstrationen ägt rum avgränsats eller flyttats av en oklar orsak. Exempelvis har demonstrationer som ordnats på riksdagens trappor eller framför dem utsatts för inkonsekventa avgränsningar.
Alltid har det inte heller varit tydligt för gripna personer varför de anhållits, alternativt har orsakerna varit oklara. Till exempel i samband med självständighetsdagens Helsingfors utan nazister-demonstration och Elokapinas vägspärr under rallyt i Jyväskylä grep polisen demonstranter på oklara grunder.
“Att gripa fredliga demonstranter utan tydlig orsak är godtyckligt. Polisen bör försäkra sig om att den tillräckligt tydligt gett order om att demonstranterna ska avlägsna sig och att de getts tillräckligt med tid för att göra det. God praxis är också att i samband med ett gripande ge demonstranten möjlighet att avlägsna sig”, konstaterar Tuukkanen.
Tecken på inskränkning av mötesfriheten
Amnesty har noterat utveckling som tyder på en inskränkning av mötesfriheten i Finland. Till exempel drabbas mötesfriheten av att det blivit svårare att samla finansiering för demonstrationsverksamhet, att aktivister utsätts för negativ offentlig debatt och att felaktig information sprids om demonstrationer.
Exempelvis har åklagaren väckt åtal för penninginsamlingsförseelse mot föreningen Elonvaalija, som ordnade två småskaliga insamlingar till förmån av Elokapina-rörelsen. Helsingforspolisen försökte stoppa insamlingarna, vars syfte var att stå för aktivisternas rättegångskostnader.
Den offentliga debatten kring mötesfriheten tyder på att många inte vet att deltagandet i demonstrationer ingår i alla människors grundläggande och mänskliga rättigheter, och att demonstrationer får orsaka störningar. Särskilt beslutsfattare och andra personer i maktposition borde förbättra sina kunskaper kring mötesfriheten.
Också polisen spelar en viktig roll i hur narrativ kring demonstrationer utformas. Vilseledande språk i samband med situationer ute på fältet eller i polisens kommunikation orsakar harm. I sin kommunikation har polisen exempelvis gått till överdrift beträffande de störningar eller säkerhetshot som demonstrationer orsakar. Också om polisen senare korrigerat sina uttalanden kan felaktig information användas i massmedier och sociala medier till att stämpla demonstranter.
“Att sprida felaktig information om demonstranter och ett narrativ som svartmålar aktivister bidrar till att inskränka mötesfriheten. Särskilt polisen och personer i maktposition borde se till att informationen som de delar om demonstrationer är korrekt,” påpekar Tuukkanen.
Hej där! Nu när vi fått din uppmärksamhet…
… så är vi övertygade om att du vill se mänskliga rättigheter förverkligas för alla, överallt i världen. Visste du att Amnestys arbete bygger på stödet från omtänksamma människor som du? Vi är en oberoende aktör som inte tar emot statlig finansiering. Men vi behöver privata donatorer för att trygga vårt oberoende.
Vårt arbete ger resultat. Tack vare våra donatorer har vi lyckats frigöra hundratals människor som dömts på felaktiga grunder. Vi har pressat regeringar att åtgärda diskriminerande lagstiftning, stoppat avrättningar och räddat människoliv. Med hjälp av våra donatorer kan våra experter bedriva forskning och avslöja människorättskränkningar. Vi blottlägger orättvisor och kräver att beslutsfattarna agerar.
Allt det här är möjligt med hjälp av människor som du. Tillsammans kan vi sätta stopp på tortyr, förtryck och diskriminering; hjälpa våldsutsatta kvinnor och erbjuda en bättre framtid för människor som flyr krig och förstörelse.
Därför frågar vi: har du möjlighet att bidra med en summa som passar dig? Varje donation är viktig. Ge ditt stöd för de mänskliga rättigheterna i Finland och överallt i världen!