Förhandsröstningen i kommunal- och välfärdsområdesvalet är i gång. Den egentliga valdagen är söndagen 13 april. De kommande beslutsfattarna har en viktig roll i att främja invånarnas mänskliga rättigheter i vardagen. Vi frågade riksdagspartierna om deras förhållande till viktiga frågor och analyserade vilka praktiska människorättsgärningar hittas i deras valprogram.
Då partierna besvarade Amnestys valenkät visade sig Socialdemokraterna, Vänsterförbundet och De Gröna vara mest engagerade i människorättsfrågor. Också Svenska Folkpartiets svar visar att partiet är intresserat av att främja mänskliga rättigheter.
Svaren av Centern, Samlingspartiet och Kristdemokraterna varierade: i en del frågor påvisade man engagemang, medan svaren på en del andra frågor om mänskliga rättigheter var neutrala, “varken för eller emot”. Av alla partier visade Sannfinländarna minst intresse för människorättsfrågor. Partiet gav mest av svaren “delvis av samma åsikt” och “helt av annan åsikt”. Rörelse Nu svarade inte på Amnestys enkät.
Partiernas åsikter gick mest i sär när det handlade om hur välfärdsområdena borde trygga nödvändiga hälsotjänster. Därtill ställde vi frågor om aktivt främjande av människorättsbaserad politik i kommuner och välfärdsområden, antirasitiskt arbete och ingripande i rasistiska strukturer, människorätts- och miljöansvar i fråga om offentlig upphandling, rimliga klientavgifter inom hälsovården samt bekämpningen av våld mot kvinnor.
“I Finland har vi en kombination av person- och partival, där den röst man ger åt en kandidat samtidigt är en röst för partiet. Våra enkätresultat ger värdefull information om hur partierna förhåller sig till centrala människorättsfrågor som berör kommuner och välfärdsområden, vilket hjälper väljarna göra informerade beslut”, konstaterar Niina Laajapuro, som leder människorättsarbetet vid Amnestys finländska sektion.
De öppna svaren påvisar skillnader i hur partierna tänker om och betonar frågor – läs dem här (på finska).
Så här svarar partierna valprogram på aktuella människorättsutmaningar
Amnesty gick också igenom riksdagspartiernas välfärdsområdes- och kommunalvalsprogram för att se hur de tar människorättsfrågor i beaktande.
Som väljare är det bra att känna till att programmen också nämner frågor som inte bestäms i kommunerna eller välfärdsområdena. Ett sådant exempel är lagstiftning.
Grundläggande och mänskliga rättigheter som grund för beslutsfattandet
Finlands skyldighet att värna om grundläggande och mänskliga rättigheter grundar sig på internationella människorättsförpliktelser och på grundlagen. För att förpliktelserna ska bli verklighet krävs att kommunerna och välfärdsområdena förstår hur deras åtgärder påverkar dessa rättigheter. Detta kräver i sin tur en noggrann och omfattande förhandsbedömning av konsekvenserna av finanspolitiska beslut.
Enligt Vänsterförbundet måste kommuner och välfärdsområden se till att all deras verksamhet följer barnkonventionen, FN:s funktionshinderkonvention och andra människorättskonventioner. Partiet anser att barnkonsekvensanalys också bör ta regnbågsbarn i beaktande och vid bedömning av könskonsekvenser bör kön förstås i bred bemärkelse.
De Gröna efterlyser stärkt bedömning av beslutens inverkan på grundläggande och mänskliga rättigheter, jämställdhet och jämlikhet samt identifiering av vem som bör ta ansvar för dessa bedömningar. Partiet skulle också bedöma beslutsfattandets inverkan på olika människogrupper och höra dem i frågor som berör dem. SFP vill för sin del att kommunen gör preliminära bedömningar av hur dess beslut påverkar olika kön och tillämpar könsmedveten budgetering samt använder sig av barnkonsekvensanalys.
Centern anser att beslut om skolnätverk alltid kräver en bred bedömning av barnkonsekvenser och följderna för livskraften i ett område. Partiet skulle också ge effektivitetsutvärdering en större roll, alltså vilka välfärdsförmåner ett områdes verksamhet ger invånarna. För Kristdemokraterna är barnkonsekvensanalys, barnbudgetering och hänsyn till barns och ungdomars synpunkter viktiga i beslutsfattandet.
Sannfinländarna å sin sida betonar statens roll i tillgodoseendet av de grundläggande rättigheterna. Enligt partiet måste staten noggrant följa situationen i välfärdsområdena och dimensionera och rikta sparåtgärderna så att medborgarnas grundläggande rättigheter inte äventyras.
Vi behöver alla med i beslutsfattandet samt medvetna åtgärder mot rasism
Amnesty betonar att kommuners och välfärdsområdens samarbete med befolkningsgrupper som ofta riskerar utsättas för diskriminering måste stärkas inom alla delar av administrationen. Dessutom måste man utveckla tillgängliga sätt att delta i beslutsfattandet.
För att allas röst ska höras i beslutsfattandet måste kommuner och välfärdsområden aktivt och medvetet agera mot rasism och stödja människors möjligheter att delta i samhällelig verksamhet. Till exempel måste man skydda allas rätt att demonstrera och samt skapa förutsättningar för att organisera demonstrationer.
I partiernas valprogram nämns både möjligheterna till deltagande och bekämpningen av rasism.
Centern försvarar jämlikhet och strävar efter att alla, oberoende utgångspunkter, ska kunna utveckla sin fysiska, psykiska, sociala och andliga funktionsförmåga i enlighet med sina strävanden och förutsättningar.
SDP anser att var och en ska ha möjlighet att bli hörd och påverka beslutsfattandet som gäller det egna livet och den egna livsmiljön. Partiet skulle också snabbt ta itu med faktorer som hindrar invandrare från att sysselsätta sig, såsom rekryteringsdiskriminering. Samlingspartiet vill se till att äldreråden har en verklig inverkan på levnadsförhållandena och att rådens sakkunskap hörs och används i kommunen. För Kristdemokraterna är det viktigt att barn, unga, äldre och personer med funktionsnedsättning får sin röst hörd i beslutsfattande som berör dem.
SFP är fast besluten att arbeta för att utrota rasism och diskriminering i vårt samhälle. Partiet vill också att kommunen ordnar jämställd- och jämlikhetsutbildning för personal och förtroendevalda. Också Vänsterförbundet skulle försäkra att kommunerna har tillräcklig kunskap och expertis när det gäller att förebygga och hantera våld, diskriminering, hatretorik och trakasserier. Enligt partiet kväser hatretoriken mot minoriteter samt homofobi och transfobi den demokratiska debatten.
De Gröna efterlyser bekämpning av rasism, homofobi, transfobi och hatretorik och vill se till att dessa inte utgör ett hinder för människors samhälleliga engagemang. Partiet vill också öka mängden utbildningar om mänskliga rättigheter, mångfald, jämlikhet och antirasism för beslutsfattare, myndigheter, kommunanställda och underleverantörer.
Inget av valprogrammen som vi granskat nämner explicit rätten att protestera och skapa förutsättningar för att hålla demonstrationer. Amnesty uppmuntrar framtida beslutsfattare i kommuner och välfärdsområden att försäkra sig om att demonstrationer på offentliga platser inte begränsas av till exempel genom tillståndsansökningar eller bruksavgifter.
Offentliga upphandlingar bör vara ansvarsfulla
I Finland görs årligen offentliga upphandlingar till ett värde av tiotals miljarder euro, och majoriteten av dem sker i kommuner och välfärdsområden. Offentlig upphandling kan således ha en betydande inverkan på de mänskliga rättigheterna och miljöansvaret för produkterna och tjänsterna på marknaden. Kommunerna och välfärdsområdena bör därmed förbinda sig till att köpa in ansvarsfulla produkter och upphandla på ett sätt som främjar uppnåendet av klimatmål och hållbar utveckling.
Sannfinländarna anser att kommunens upphandlingskompetens måste utvecklas. Samlingspartiet menar att välfärdsområdena har möjlighet att spara kostnader när de upphandlar och har kunskap att använda sig av företagens och organisationernas tjänster på korrekt sätt. Enligt Centern bör kriterierna för offentlig upphandling även i fortsättningen beakta konsekvenserna för näringslivet och uppfylla villkoren som ställs för inhemsk produktion.
De Gröna vill att upphandlingarna beaktar målen för hållbar utveckling, miljöpåverkan, inhemsk produktion, djurens välbefinnande, rättvisa arbetsvillkor och de mänskliga rättigheterna. Svenska folkpartiet efterlyser att kommunerna tar i bruk indikatorer och kriterier som mäter upphandlingars klimatavtryck. Vänsterförbundet efterlyser ökad användning av växtbaserade produkter i upphandlingar och offentliga måltidstjänster för att förverkliga djurens rättigheter och bekämpa klimatförändringen.
Kristdemokraterna anser att man vid offentlig upphandling måste använda ändamålsenliga kriterier, och utöver priset bör man ta hänsyn till lokalproduktion, trygghet, möjligheten att spåra produkternas ursprung, innovativitet, sociala kriterier, kostnader över hela livscykeln samt effektivitet. Partiet understöder även att försörjningsberedskap och socialt ansvar tas med i upphandlingskriterierna.
SDP skulle försäkra att de investeringar och upphandlingar som bekostas med offentliga skattemedel alltid är förenliga med Finlands lagar, arbetslagstiftning och kollektivavtal. Enligt partiet tryggar detta arbetstagarnas ställning, stärker sysselsättningen och de finländska företagens konkurrenskraft samt förebygger människohandel. Partiet vill också främja hållbar utveckling i kommunala upphandlingar.
Amnesty uppmuntrar alla kommunala och regionala beslutsfattare att ta människorättskriterier och miljöhållbarhet till en del av sina upphandlingar och fokusera sina investeringar till företag som kan verifiera hållbarheten i hela sin produktionskedja.
Klientavgifterna inom social- och hälsovården får inte vara för höga för låginkomsttagare
Klientavgifterna inom social- och hälsovården orsakar ekonomiska trångmål för låginkomsttagare. I värsta fall kan höga klientavgifter utgöra ett hinder för användningen av tjänster. Om en person inte uppsöker den service hen behöver på grund av brist på pengar, leder detta till problem för personen själv, och kan också öka välfärdsområdenas kostnader när hälsoproblemen förvärras och i slutändan kräver omedelbar vård.
Av de valprogram som vi analyserat är det bara De Grönas och Vänsterförbundets program som uttryckligen nämner återhållsamma klientavgifter och möjligheten att avskriva avgifter.
De Gröna vill göra klientavgifterna rimligare och, om kundens situation kräver det, låta bli att uppbära dem. Vänsterförbundet anser att välfärdsområdena inte bara ska sänka klientavgifterna, utan också utnyttja möjligheten som lagstiftningen ger att helt slopa dem, om de skulle försätta klienten i en oskälig situation. Partiet skulle också slopa hälsocentralsavgifterna helt och hållet.
Centern föreslår i sin tur ett enhetligt avgiftstak för läkemedel, resekostnader och läkararvoden.
Amnesty betonar att regionala beslutsfattare måste se till att tjänsterna inte blir för dyra för någon. Välfärdsområdena bör göra nivån på klientavgifterna rimligare och avstå från att ta ut fasta avgifter av låginkomsttagare.
Nödvändig hälsovård för papperslösa personer måste tryggas
Statsminister Petteri Orpos regering planerar att dra tillbaka den lagändring som tryggar nödvändig sjukvård för papperslösa personer. Även om regeringen skulle driva igenom förändringen kan välfärdsområdena fortfarande välja att på egen bekostnad erbjuda papperslösa sådana icke-brådskande hälsovårdstjänster som yrkesutbildade sjukvårdsproffs anser vara nödvändiga.
Av de valprogram som vi gått igenom är det bara SFP, Vänsterförbundet och De Gröna som uttryckligen nämner tryggandet av nödvändig hälsovård för papperslösa.
Enligt SFP är förebyggande behandling av sjukdomar och problem mest effektivt. Därför är det en självklarhet för partiet att även papperslösa har rätt till hälso- och sjukvård. Vänsterförbundet anser att papperslösas tillgång till icke-brådskande vård måste tryggas. Också De Gröna vill garantera papperslösas rätt till icke-brådskande sjukvård i välfärdsområdena.
Amnesty vädjar till beslutsfattarna i välfärdsområdena att trygga nödvändiga hälsovårdstjänster för papperslösa. Välfärdsområdena måste också genom tillräcklig kommunikation och utbildning se till att personalen inom social- och hälsovården kan styra papperslösa och deras familjer till de tjänster som de behöver.
Att förse människor som lever i extremt svåra förhållanden med nödvändig vård är en människorättsgärning – alla har rätt till hälsa.
Våld mot kvinnor måste bekämpas
Våld mot kvinnor är en människorättskränkning, som också välfärdsområdena är skyldiga att bekämpa. Välfärdsområdena måste se till att alla som befinner sig inom Finlands gränser har möjlighet att få stöd för att få slut på våldet och kunna återhämta sig. För detta måste det finnas tillräckliga resurser, multiprofessionellt samarbete och våldsförebyggande program.
I partiernas valprogram finns starka skrivningar om förebyggande av våld mot kvinnor och våld i hemmet samt om de nedskärningar som riktas mot organisationer och om rollen av deras tjänster.
Samlingspartiet säger att ett enda slag är för mycket. Partiet vill att välfärdsområdena ingriper mer effektivt vid våld i nära relationer: välfärdsområdena måste ha kompetens att identifiera och metoder för att ingripa i våld i nära relationer och mot kvinnor. Förebyggande arbete och stöd för våldsoffer bör finnas i enlighet med behovet.
De Gröna vill se bättre tillgång till lågtröskelhjälp, som snabbt kan uppsökas av dem som utsatts för könsbaserat våld och våld i hemmet. Partiet vill också se till att organisationerna som arbetar med förebyggande arbete och stöd till offer får tillräckliga resurser. Enligt partiet bör varje kommun ha en yrkesutbildad person som ansvarar för våldsbekämpning i nära relationer och dessa ska följa Institutet för hälsa och välfärds rekommendationer för hur det våldsbekämpande arbetet koordineras.
Sannfinländarna betonar att socialtjänsterna förebygger marginalisering och främjar delaktighet. Enligt partiet erbjuder socialtjänsterna hjälp till personer som har utsatts för våld i nära relationer samt annat våld, övergrepp, och hjälp i plötsliga krissituationer. För SDP är det viktigt att ta hand om barnens behov när vuxna möter en kris, och vice versa. SFP vill öka antalet asyltillstånd för personer som utsatts för våld i nära relationer eller hotas av det, samt erbjuda lågtröskeltjänster för våldsoffer.
Rörelse Nu vill rikta socialtjänsternas finansiering mot förebyggande och tidigt stöd. Centern är inte redo att spara av tredje sektorn på det sätt som Orpos regering gått in för, utan anser att organisationerna gör ett viktigt jobb som ger besparingar inom den offentliga sektorn och främjar hälsa och välfärd. Deras arbete förflyttar tyngdpunkten i tjänsterna mot förebyggande åtgärder, anser partiet.
Vänsterförbundet skulle anställa en koordinator som jobbar med motarbetande av våld i nära relationer och förebyggande rusmedelsarbete inom varje välfärdsområde. Partiet skulle också öka antalet skyddshemsplatser i enlighet med rekommendationerna. Enligt Västerförbundet måste man se till att det inom alla tjänster finns tillräckligt med kompetens och resurser för att bemöta och hjälpa våldsoffer samt personer som utsatts för sexuellt våld och övergrepp. Lågtröskelhjälp för personer som utsatts för våld i nära relationer måste finnas i hela landet.
Kristdemokraterna skulle starkt integrera ingripande och förebyggande av våld i nära relationer och sexuellt våld i välfärdsområdenas verksamhet. Enligt partiet är snabb tillgång till tjänsterna viktigt för offret, förövarna och våldsutsatta barn. Enligt partiet måste välfärdsområdena se till att skyddshemstjänsterna är tillgängliga. Varje välfärdsområde bör ha ett program för våldsbekämpning i nära relationer, där regionala prioriteringar definieras.
I valbåset kan var och en av oss påverka hur de mänskliga rättigheterna förverkligas i Finlands kommuner och välfärdsområden i framtiden. Vid Amnesty uppmuntrar vi dig att ta kontakt med kandidaterna och bekanta dig med partiernas och kandidaternas ståndpunkter och hur dessa skulle främja mänskliga rättigheter om de blev valda.
Analysen av partiernas valprogram är gjord av Vilja Härkönen, expert i påverkansarbete vid Amnestys finländska sektion.