Den kommer liksom smygande: först är det stormar, översvämningar, torka och skogsbränder som förstör hem och odlingsmark lite här och var. Någonstans blir den välbekanta regnperioden häftigare än tidigare och sköljer med sig hus och boskap, någon annanstans blir den tidigare så bördiga regionen kruttorr.
Miljontals människor blir tvungna att ge sig av för att leta upp platser där de kan bo och leva. De flyr hettan som bränner allt i sin väg, hungersnöd, nya typer av sjukdomar och förhållanden där de inte har rent vatten att dricka.
Det är sannolikt att det nordliga halvklotet hålls livsdugligt längst. Men det bor redan människor där. Var får vi alla plats?
”Klimatkrisens drastiska konsekvenser för människor överallt i världen gör den till en människorättskris”, konstaterar Frank Johansson, verksamhetsledare för Amnesty, Finländska sektionen.
”Om vi inte lyckas stoppa uppvärmningen riskerar hela mänskligheten att förgöras. Det är svårt att föreställa sig ett större hot mot människor och deras rättigheter.”
Kommande generationer ges inte möjlighet att leva
När de mest centrala mänskliga rättigheterna är i fara är var och en skyldig att agera för att stoppa krisen.
”Staterna och företagen har de största möjligheterna att påverka. Därför har de också den största skyldigheten att agera”, konstaterar Frank Johansson.
Trots att krisen är så extrem har staterna hittills varit allt annat än engagerade. ”I och med att regeringarna inte gör något nu, berövar de i praktiken kommande generationer rätten till liv”, säger Johansson.
”En viktig aspekt för oss är att skydda människorättsförsvarare: klimataktivisterna runt om i världen är hårt ansatta och vi stöder dem med alla medel.”
Varför spelar Fortum roll?
Merparten av våra nuvarande koldioxidutsläpp kommer från fossila bränslen som stenkol, olja, torv och naturgas. Energibolaget Fortum å sin sida är ett finländskt statsbolag som gärna uppträder som grön föregångare. Men det är bara yta: Fortum äger 70 procent av det tyska energibolaget Uniper och fossila bränslen har en viktig roll i Unipers affärsverksamhet.
I år ska Uniper öppna ett nytt kolkraftverk i Tyskland, Datteln 4. Företaget driver aggressivt sina egna intressen och hotar att driva frågan om den nederländska statens avsikt att genom lagstiftning förbjuda förbränning av kol till skiljedom.
Om Nederländerna döms att betala Uniper jättelika ersättningar, kan andra stater börja befara stora ersättningar och vågar kanske inte fatta lika ambitiösa klimatbeslut.
Staterna och företagen har de största möjligheterna att påverka. Därför har de också den största skyldigheten att agera.
Unipers sammanlagda utsläpp av växthusgaser är större än hela Finlands. Partikelutsläppen från Fortums och Unipers kolkraftverk i Europa orsakar årligen 555 människors förtida död.
Ingendera av Unipersoppans finländska kockar, Fortum eller finska staten, vill bära sitt ansvar. Majoritetsägaren Fortum hävdar att den inte kan ingripa i Unipers åtgärder.
Finland, som till pappers har förbundit sig till en ambitiös miljöpolitik, har en förklaring som bygger på ”operativ frihet”. Staten hävdar att den inte kan påverka Fortums verksamhet, trots att staten är Fortums största aktieägare.
Vi har längs hela våren tillsammans med andra organisationer fört kampanj för att Fortum ska göra allt som står i dess makt för att påskynda nedmonteringen av kol. Nu kräver vi att staten ska se till att de goda skrivningarna om ambitiösa klimatmål i principbeslutet om ägarstyrning som uppdaterades i april också ska omsättas i praktiken.
Text: Saara Manelius
Bild: Tomi Asikainen