Majoriteten av sexualvåldet i Finland kommer inte till myndigheternas kännedom. För personer som tillhör minoriteter är det särskilt svårt att rapportera sexualbrott, visar en ny forskningsrapport från Amnesty.
Rapporten Asenne esiin! (Fram med attityden!) ger en bild av hur personer bosatta i Finland upplever den nya sexualbrottslagen och definierar samtycke vid sex. Undersökningen kartlägger också förtroendet för olika myndigheter vid sexualbrottsmål.
“Attityderna förändras inte i samma takt som lagstiftningen. Vi måste jobba för stärkt samtyckeskultur för att minska sexualvåld i Finland. Vår forskning pekar på problem som behöver åtgärdas snabbt”, säger Pia Puu Oksanen, expert på diskriminering på grund av kön och sexualitet.
Polisens attityder gör det svårare att anmäla övergrepp
Enligt en medborgarundersökning som Amnesty beställde år 2024 hade 56 procent av de tillfrågade litet eller inget förtroende för att rättsväsendet behandlar dem som utsatts för våldtäkt på ett rättvist sätt. Enkäten fördjupades genom gruppdiskussioner med kvinnor ur olika minoriteter.
Den färska rapporten visar att kvinnors förtroende för polisen är betydligt lägre än förtroendet för rättsväsendet eller hälsovården. Polisens attityder och erfarenheter av att våld och rasism ignoreras leder till att tröskeln för att anmäla sexuellt våld stiger.
“Transkvinnor, invandrare och kvinnor med funktionsnedsättning sade alla att de var rädda för att polisen inte tar sexualvåld på allvar, utan förminskar det. Sexarbetare, kvinnliga fångar och bruna kvinnor som deltog i diskussionerna delade denna rädsla. Många funderar också över hur deras identitet och livshistoria påverkar deras bemötande och är rädda för att det ska göra mer skada än nytta att prata om våld”, säger doktorand Minttu Viini.
“För en person som utsatts för sexualvåld är det svårt att förutse hur polisen bemöter och reagerar. Enskilda poliser kan ha yrkesskicklighet och specialkompetens för att hantera sexualbrott, men i egenskap av myndighet är polisen inte den som man konsekvent kan lita på”, fortsätter Viini.
Resultaten är i linje med Polisbarometern 2022, som visar att förtroendet för polisen generellt ligger på hög nivå, men när det gäller utredningen av sexualbrott är förtroendet inte lika starkt.
Däremot upplevde kvinnorna som deltog i gruppdiskussioner att de behandlas rättvist inom hälsovården. Det är vanligt att en person berättar om det sexuella våldet till sjukvårdspersonal innan hen vänder sig till polisen.
Satsa på förebyggande arbete och polisens stärkta kompetens
Enligt utredningen är brist på tillit en nyckelfaktor som gör det svårt att prata om våld och anmäla ett sexualbrott. Därför uppmanar Amnesty inrikesministeriet att satsa på till exempel polisens förebyggande arbete, i stället för att minska resurserna. Dessutom måste polisens förståelse för de mänskliga rättigheterna och kompetensen om genusfrågor och hur man bemöter brottsoffer stärkas.
“De nuvarande problemen med myndigheternas verksamhet och misstron bland personerna som är bosatta i Finland får konkreta konsekvenser: sexualvåld är kraftigt underrapporterat, förövare går ostraffade och rättsskyddet för våldsutsatta förverkligas inte”, sammanfattar Pia Puu Oksanen.
Om utredningen
Amnesty Internationals finländska sektion samlade materialet till forskningsrapporten Asenne esiin! Suostumuksen ymmärrys ja luottamus viranomaisiin (Fram med attityden! Förståelsen för samtycke och tilliten till myndigheterna) genom tre olika forskningsmetoder under året 2024.
Totalt svarade 1 058 personer från hela Finland på Aula Researchs webbaserade medborgarundersökning. Resultaten kompletterades med en serie gruppdiskussioner med kvinnor som statistiskt sett löper risk att utsättas för sexuellt våld: invandrare, kvinnliga fångar, kvinnor med transbakgrund, bruna kvinnor, kvinnor med funktionsnedsättning och sexarbetare. 37 personer deltog i diskussionerna. Därtill utförde Amnestys volontärer 121 intervjuer och kom i kontakt med över 200 personer för diskussioner om samtycke.
Forskningsrapporten är en uppföljning på den Asenne esiin-utredning som utfördes 2010.