På morgonen den 24 augusti kom den 24-åriga finländska klimataktivisten och medicinstudenten Anders Brandt med färjan från Åbo till Stockholm. Hans mål var Gotland, där han skulle vandra och tälta och även delta i den stora klimataktionen Take Concrete Action mot Cementas cementfabrik i Slite. Aktionen handlade om att uppmärksamma och protestera mot Cementas stora klimatavtryck och dess negativa påverkan på Gotlands vatten och naturvärden. Anders har tidigare deltagit i fredliga klimataktioner i Finland. Han är uttalad pacifist och utövar enbart icke-våld i sitt politiska engagemang.
Vid färjeterminalen i Stockholm tog polisen Anders och fem andra finländska demonstranter åt sidan, grep dem och förde dem till förvaret i Märsta. De fick ingen förklaring till varför de frihetsberövats. Anders hade uppgett för polisen att han bland annat skulle delta i en miljödemonstration på Gotland. I beslutet den 24 augusti skriver polisen:
“[Anders] bedöms ej vara trovärdig gällande sitt syfte på Gotland. Han undanhåller väsentlig information. Då det finns misstankar om att [Anders] är i landet för att begå brott anses han utgöra en fara mot allmän ordning och säkerhet.”
Beslutet redogör inte för på vilket sätt Anders skulle begå brott genom att utnyttja sin demonstrationsrätt och delta i en fredlig miljöaktion. I ett två dagar senare beslut om avvisning, den 26 augusti, skriver polisen att:
“[Anders] anses utgöra hot mot allmän ordning och säkerhet i Sverige genom att komma att vara delaktig i demonstrationer där det föreligger stor risk att han utför aktioner som medför skadegörelse, olaga intrång och eventuellt sabotage. Han har tidigare i sitt hemland vid ett flertal tillfällen varit misstänkt för detsamma i samband med demonstrationer och protestaktioner.”
Inget av beslutet redogör för på vilka grunder besluten fattats, hur riskbedömningen gjorts, eller i vilken mån det lösa antagandet om ett kommande hot mot allmän ordning och säkerhet genom brottslighet kan anses stå i proportion till de mycket ingripande besluten om förvar och avvisning från riket. Anders fick inte bemöta påståendena om tidigare brottslighet.
Anders hölls frihetsberövad i Märsta förvar i fyra dagar, varefter han sattes på färjan tillbaka till Finland den 27 augusti. Till Gotland kom han aldrig. Anders har belagts med inreseförbud till Sverige under två års tid.
Ingripandet mot Anders inträffade inte i ett vakuum. Under de senaste åren har protester pågått över hela världen. Människor samlas för att protestera mot inskränkta rättigheter, för ett liv fritt från våld, för sin rätt att bli behandlade lika inför lagen och, inte minst, för klimaträttvisa. I samband med dessa protester, där människor fredligt uttryckt sin önskan om ett rättvist och bättre samhälle, har vi på Amnesty också bevittnat hur statsmakten på många håll slagit tillbaka hårt. Journalister och demonstranter har fängslats och organisatörer och aktivister skräms till tystnad.
Men rätten att fredligt protestera är en grundpelare i ett demokratiskt samhälle. Den utgör ett medel för politiskt engagemang och har en tydlig roll i att skapa och forma våra samhällen och vår framtid i en värld som brinner. Amnesty International stöttar alltid fredliga aktivister, journalister och rörelser som hotas att tystas.
Mot bakgrund av detta väcker Stockholmspolisens agerande många frågor. Amnesty Sverige och Amnesty Finland önskar svar på följande:
- Enligt UtlL 8 kap 11§ kan en utlänning avvisas “av hänsyn till allmän ordning och säkerhet”. I vilken mån var Anders framtida deltagande i en fredlig demonstration ett hot mot allmän ordning och säkerhet? På vilka grunder gjordes den bedömningen?
- Enligt UtlL 8 kap 12§ får avvisning enligt 11§ endast ske om utlänningens eget beteende utgör ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse. På vilket sätt utgjorde Anders framtida deltagande i en fredlig demonstration ett sådant verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot, och vilket var det grundläggande samhällsintresse som stod på spel?
- Vänligen redogör för den proportionalitetsbedömning som ledde till besluten att frihetsberöva, avvisa och belägga Anders med inreseförbud under två års tid i förhållande till den risk för ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse som måste föreligga?
- En utlänning kan tas i förvar inför ett avvisningsbeslut enligt UtlL 10 kap 1§ endast om det annars finns en risk att utlänningen bedriver brottslig verksamhet i Sverige, avviker, håller sig undan eller på annat sätt hindrar verkställigheten. Hur kom Stockholmspolisen fram till att Anders framtida deltagande i en fredlig demonstration utgjorde en risk enligt något av dessa kriterier? Hur gjordes riskbedömningen?
- I vilken mån menar Stockholmspolisen att frihetsberövandet och avvisningen av Anders inför att han planerade att delta i en fredlig demonstration står i överensstämmelse med demonstrationsfriheten, vilken skyddas av såväl Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna och EU:s rättighetsstadga och som gäller var och en som befinner sig inom Sveriges jurisdiktion?